Fototävling Metro Photo Challenge

Galen som jag är skickade jag in ett gäng bilder till en världsfototävling.

Varför sikta på "bara" lokaltidningen?

Det där med lagomt ligger inte alltid för mig.

I min profil på tävlingssidan kan man klicka på rubriken bilder.

Då ska alla mina 21 bilder komma upp.

Ni får jättegärna tokrösta på mina bilder för tänk om...jaaa, ni, tänk om det skulle bli just JAG som får åka till Afrika?

Chansen är väl lika stor som att vinna drömvinsten på Lotto, men den finns ju trots allt :D.

Kanske jag skulle få se en livs levande giraff då?

Jag tackar i alla fall på förhand för eventuella röster ;).

http://metrophotochallenge.com/profile

Mitt eget höstlöv...

...så brunt, så gult, så retfullt, så humoristiskt, så underbart och sååå otroligt LEVANDE.

 

Vad?

Knäppa fina kort på mig?

Nähäpp, för vi har inte talat om arvode.

Hahaha, vadå "för vänskaps skull"?

Pppfflllöörrrp, där fick hon.

Jag hör iiingenting.

Sa du köttben?

OK då.

På hundöarna med vänner

Harry har något att säga, låt höra.

 Drottning av hundöarna är Stina.

 Alla "nya" motionärer välkomnas med glada tillrop.

 Puh, pust, jobbigt det här...

...när man har korta ben.

 Även tvåbenta nyanlända möts av samma glädje.

 Här kan man verkligen ge järnet och sträcka ut.

 Men familjediskussioner lägger vi andra oss inte i.

 Kort paus för att glädja våra tvåbenta, så dom inte blir ledsna över att vi inte hinner ge dom så mycket tid just nu.

 Nu tar vi en intervallrunda igen.

 Sisten i är en kruka.

 Min matte kan då konsten att göra mig lycklig.

Så många "gamla" vänner jag fick möta.

Som ena vännens mamma sa: Heeelt magiskt.