tisdag 18 oktober 2011

Mera ansiktslyft


Vi har haft ett gräsligt rum i vårat hus.
Tror att många av dom sorters rummen är gräsliga faktiskt.
Vilket?
Jo, det där pannrummet.
Mörkt, sunkigt, schabbigt, äckligt och i största allmänhet bara bläää.
En jätteoljetank med stinkande olja i tar upp en tredjedel av rummet.


Men min underbara Anders tog några dagar på semestern, tigersågen och ett antal blad och flyttade in i rummet.
Lite oljud men vad gjorde det?
Ut kom tanken och in flödade ljuset.
Min goa sambo har målat, borrat, putsat, skruvat och stuvat.
Ett riktigt bra jobb, tycker jag att han gjort, för numera går även jag in i pannrummet och njuter av det.
Han har putsat och målat runt fönstret, satt upp när så inga smådjur kommer in genom ventilationen.
Det är inte helt klart på bilden, men jag vet att det är ordning och reda, även rent och fint nu.




Vårat sovrum har även det fått sig ett litet lyft.
För vi var inte så jätteförtjusta i den där panelen och påmålade bården.


Ut med allt.
Det roliga var att när panelen åkte ner, ja då syntes en ljusgrön färg.
Mycket märkligt, då jag hela tiden känt att rummet ska vara grönt.
Har sagt ett antal gånger att jag har påhälsningar av tidigare ägare.
Men kan dom påverkat mig i färgvalet verkligen?
Ja, inte vet jag och inte ligger jag sömnlös och grubblar över det heller.




Så här blev vårat gröna sovrum.
Till trots mot alla "förståsigpåare" av fototapeter så satte jag den på väggen där vi har fönster.
Sådana ska man visst ha på hela väggar.
Men vet ni vad?
När jag ligger i sängen så ser jag träden utanför våra båda fönster och med våran skogstapet så känns det som om vi ligger i skogen.
Fönstret lite öppet så fågeldrillen spelar för fullt, vinden susar lite lätt, eller regnets strilande, då ni...blundar man och låter själen få vila.


tisdag 4 oktober 2011

Mormor/hundrädd barnbarndialog i bilen med hundar

Efter en lång, lång jobbhelg (som faktiskt flutit på bra tack vare bra kollega) så gjorde jag "helg" kl 17:00 på måndag eftermiddag.
Hem i all hast under rusningstrafik och rastade hundarna små ( 80 cm höga och ca 45 kg tunga).
In med dom i bilen för att hämta MIN kronprinsessa (första barnbarnet som snart fyller 3 år).
Jag ville "låna" henne över natten.
Det är sååå himla bra att ha någon att skylla på för att slippa alla måsten.
Hon är ju lite hundrädd efter någon incident med annan hund än mina (tack och lov).
Jag talade om och visade att mina "småhundar" satt ordentligt bakom galler längst bak i bilen och hon åker ju längst fram i sin "stortjejbilstol".
Jag har en en gammal 245:a, vilket är lika med mycket utrymme.
Efter några kilometer så börjar min yngre hund att gnissla lite.
-Ooooh, säger barnbarnet.
-Ingen fara, svarar jag, han låter så där ibland.
Ytterligare 500 meter så kommer det mer ljud från hunden och protest från det lilla barnet.
- Äääsch då, säger mormor (jag), han är en riktigt gnällspik. Han är lite larvig när han åker bil.
Det blir en stunds tystnad.

- Mormor?
- Ja.
- Då kan vi använda en hammare på honom.


Va?!?!?!!!!
-Ja men han är ju en gnäll spik.


Varför är det inte förbjudet att köra sina barnbarn i bil?
Jag bara undrar.
Jag skrattade så tårarna rann.
Vilken trafikfara jag blev.


- Näää, svarar jag, då blir han nog ledsen.
-Man kan ha en hammare på en spik, kommer det snusförnuftigt från min högra sida.

Vad svarar man på det då?