GOTT NYTT ÅR

önskar

jag er alla

God Jul
önskar jag alla

Besatt av GRAFFITI ???

Vid min ålder?
Jo, en aning då.
För jag tycker det är så himla grant med alla vackra färger.
Vilken konst vi får beskåda...helt gratis.
Jag menar gamla graffitin, inte den nya som i mina ögon bara är kludd och fula ord.
Fann en massa bilder på en sida från ett annat land.
Någon måtte gilla Rock´n Roll där, för det fanns tre olika motiv med ordet "ROCK".
Jag fastnade för den med mest färger och rotade fram garnstumpar från alla hörn i mitt hobbyrum.
Mot väska nr 4.

Ett smått galet projekt men...

bara att köra på.

Färdigstickad.
Bara resten kvar.
Men Rock´n Roll?
Nja, när jag suttit och stickat så har tankarna flugit och vips så landar en stjärnklar tanke.
Hahahaha, jojo, där fick ju jag för mitt enkelspåriga tänk.

Insida må ju matcha utsidan, färgmässigt sätt alltså.

Vart målar man ofta graffiti?
Vad ska det vita på väskan föreställa om inte...?
Jupp, en stenvägg, och ofta målas graffitin på dessa väggar.
Självklart va?

JAG...i lokala tidningen?

Jo det är sant.
Så detta blir ett helt och hållet ett stort EGO-inlägg.
Jag fick ett mail om förfrågan om jag ville vara med i en artikel som heter "Jag och min/mitt".
Reportern hade av en slump funnit min blogg och sett mina väskor, och tyckte dom såg spännande ut.
Hmm, vill jag det?
JAAAA, det vill jag.
För jag trodde det skulle bli en liten blänkare i något hörn av tidningen.
Så kom dom, reportern och fotografen, en torsdag.
Det kändes rätt så avslappnat, fast ibland kändes det som om paparazzi var i mitt hus.
Men han var jättebra fotografen.
Lugn och sansad.

Så här såg det ut på första sidan på våran lokala tidning:

I alla fall längst ner till vänster.

Själva artikeln blev kanon men min skanner tog inte hela sidan.
För det var faktiskt ett helsidesreportage.

Saker och ting som gör livet glatt

Ibland så känns livet lite motigt.
Vad händer då?
Jo, det dimper ned ett paket med posten.
TILL MIG!
Vad kan det vara då tro?

Ja men kolla in alltså.
Hahaha du är för underbar Susanne Larsson.
TACK OCH TACK.
Nu ska det bakas knäckebröd och ätas choklad.
Med tanke på att ingen avsändare fanns eller någon notis om vem paketet kom från, så var det just chokladen som avslöjade givaren.
Vi är liksom tokiga i choklad med lakrits, hon och jag.

En härlig färgkaskad kan också förgylla tillvaron.
Man blir glad av färger, i alla fall jag.
Överst till vänster, dom 3 första härvorna, är blodspindlingskivling i 1:a, 2:a och 3:de bad.
Dom 2 lila till höger på övre raden är den underbara lystickan jag funnit på mina hundpromenader, 1:a och 2:a bad.
Dom undre är misslyckade tidigare färgningar som jag färgat över med stor blodspindling.

Tröstäta är inte heller helt fel.
Örtbakad hjortstek och gräddsås med en aning kantarellsmak.
Sötpotatismedaljong med paslternacksros.
Potatisgratäng.

Mörk chokladcheesecake pudrad med kakao och granatäpple.

Väskprojekt nr 3 alias "smurfväska"

Jag fick en förfrågan om att göra ett väska efter bilden av en mycket kär och saknad kamrat.
Jo, jag ska försöka, svarade jag.
Jag frågade om färg och fick till svar att den var röd och vit.
Enkelt, tänker jag.
Rött är ju rött, eller hur?
På en katt?
Bilden på "Smurfen" kom hem till mig och jag insåg att rött...det är väldigt många nyanser.
Nåja, vem gillar inte utmaningar?
Tack och lov för mina "misslyckade" svampfärgningsorgier jag haft.
Första, andra och tredje bad av färg som är svår att använda annars passade helt ypperligt.
Bara att ladda inför starten.

En bit på väg.
Och mitt thè har tagit slut.

Ja, ja, men nu är jag på G så mer thé blir det inte just nu.

Tänk vad det kan gå undan ibland.
Fast om jag ska vara helt ärlig så tog det nog ca 3 dagar.
Ögonen blev så trötta av dom små färgskillnaderna att jag fick ge upp.
Men nu är sista varvet gjort.

Alla trådar fästade och framsidan klar för en sväng i tvättmaskinen.

Lite mix och tricks så vips sitter han där.
I min sista höstblomning.

Undras just om han inte tog en sork ändå?

Först kommer inget eller i alla fall lite,

sen kommer massor på en gång.
Lite som ketchup.
Strålande solsken bjöd naturen på.
Tänkte ta en cykeltur i stället för att gå idag.
Men jag insåg snart att det nog var ett bra tag sedan jag cyklade senast.

Så det blev en vända runt elljusspåret.

Jag har kollat på kartan i datorn hur stigar och sånt går efter spåret.
Det finns en plats utmärkt vid namn: UTSIKTEN.
Jag fann den och utsikten också men...ja men kolla.

Förvisso så är Sundsvall en industristad men ändå.
Jag blev faktiskt en aning mållös.
Vände blicken mot höger och där, ja där var utsikten betydligt bättre.

Jag har gjort ett och annat fynd efter spåret också.
Svampfärgarnörd och lilatokig som jag är, så kan jag inte gå förbi alla rönnar med dess vissna pinnar utan att titta noga.
Om jag blev mållös innan, så fick ju skogen nu höra något slags tokjubel när jag fann dessa underbara lystickor.
Fattar ni?
Jag brukar finna på lystickor i samma storlek som den minsta på bilden.
Och nu...två jättesvampar...wooooow.
Inte konstigt att man vrålar, Shit pommes frites alltså men dra mig baklänges nä djäklar i min lilla låda, i ett och samma andetag.
Det känns som jag vunnit 10 000 kr.
Nu ska här färgas garn minsann.
Riktigt mustig lila ska det bli.

Mormor på heltid

Jo visst är jag det.
Denna vecka och nästa vecka i vart fall.
"Päronen" är ju bröllopsresa och då passade jag på att ta semester.
Lilla "sessan" fyllde ju 2 år igår och det firade vi med en sockerbomb (falsk potatisbakelse).
Kusinerna och moster kom på besök.
Det var skojsigt :D.

Eget hus har jag även dessa veckor.
Bäst för flickebarnet att få vara i sin trygga miljö.
Bra för huset att det blir bebott i dessa falska tider (inbrottsrisken).
Och nej, mitt hus där jag har adressen står INTE tomt.
Sambon och sonen bor ju kvar där med våra "småhundar".
I "sessan´s" hus bor också hundar.
Så här trött blir man sen man lekt med mormor´s storpojkar i skogen.

I morse var det frost och flera minusgrader.
När solen steg upp så blev spindeltråden så här grann.

Nu ska jag fortsätta att vara mormor.
Vi ska nog se en stund på Pippi Långstrump och sticka lite grann.
När mörkret infunnit sig, vilket är rätt snart, så gör vi en brasa i kaminen och njuter av den goa värmen och knastret som blir när lågorna slickar i sig veden.
Då blir "sessan" trött och somnar så sött.
Kvar i soffan sitter mormor fortsatt tittande på Pippi.
Ensam?
Nix, på var sida om mig har jag dom fyrbenta vännerna.
Och jag bara NJUTER och NJUTER.

Mera ansiktslyft

Vi har haft ett gräsligt rum i vårat hus.

Tror att många av dom sorters rummen är gräsliga faktiskt.

Vilket?

Jo, det där pannrummet.

Mörkt, sunkigt, schabbigt, äckligt och i största allmänhet bara bläää.

En jätteoljetank med stinkande olja i tar upp en tredjedel av rummet.

Men min underbara Anders tog några dagar på semestern, tigersågen och ett antal blad och flyttade in i rummet.

Lite oljud men vad gjorde det?

Ut kom tanken och in flödade ljuset.

Min goa sambo har målat, borrat, putsat, skruvat och stuvat.

Ett riktigt bra jobb, tycker jag att han gjort, för numera går även jag in i pannrummet och njuter av det.

Han har putsat och målat runt fönstret, satt upp när så inga smådjur kommer in genom ventilationen.

Det är inte helt klart på bilden, men jag vet att det är ordning och reda, även rent och fint nu.

Vårat sovrum har även det fått sig ett litet lyft.

För vi var inte så jätteförtjusta i den där panelen och påmålade bården.

Ut med allt.

Det roliga var att när panelen åkte ner, ja då syntes en ljusgrön färg.

Mycket märkligt, då jag hela tiden känt att rummet ska vara grönt.

Har sagt ett antal gånger att jag har påhälsningar av tidigare ägare.

Men kan dom påverkat mig i färgvalet verkligen?

Ja, inte vet jag och inte ligger jag sömnlös och grubblar över det heller.

Så här blev vårat gröna sovrum.

Till trots mot alla "förståsigpåare" av fototapeter så satte jag den på väggen där vi har fönster.

Sådana ska man visst ha på hela väggar.

Men vet ni vad?

När jag ligger i sängen så ser jag träden utanför våra båda fönster och med våran skogstapet så känns det som om vi ligger i skogen.

Fönstret lite öppet så fågeldrillen spelar för fullt, vinden susar lite lätt, eller regnets strilande, då ni...blundar man och låter själen få vila.

Mormor/hundrädd barnbarndialog i bilen med hundar

Efter en lång, lång jobbhelg (som faktiskt flutit på bra tack vare bra kollega) så gjorde jag "helg" kl 17:00 på måndag eftermiddag.

Hem i all hast under rusningstrafik och rastade hundarna små ( 80 cm höga och ca 45 kg tunga).

In med dom i bilen för att hämta MIN kronprinsessa (första barnbarnet som snart fyller 3 år).

Jag ville "låna" henne över natten.

Det är sååå himla bra att ha någon att skylla på för att slippa alla måsten.

Hon är ju lite hundrädd efter någon incident med annan hund än mina (tack och lov).

Jag talade om och visade att mina "småhundar" satt ordentligt bakom galler längst bak i bilen och hon åker ju längst fram i sin "stortjejbilstol".

Jag har en en gammal 245:a, vilket är lika med mycket utrymme.

Efter några kilometer så börjar min yngre hund att gnissla lite.

-Ooooh, säger barnbarnet.

-Ingen fara, svarar jag, han låter så där ibland.

Ytterligare 500 meter så kommer det mer ljud från hunden och protest från det lilla barnet.

- Äääsch då, säger mormor (jag), han är en riktigt gnällspik. Han är lite larvig när han åker bil.

Det blir en stunds tystnad.

- Mormor?

- Ja.

- Då kan vi använda en hammare på honom.

Va?!?!?!!!!

-Ja men han är ju en gnäll spik.

Varför är det inte förbjudet att köra sina barnbarn i bil?

Jag bara undrar.

Jag skrattade så tårarna rann.

Vilken trafikfara jag blev.

- Näää, svarar jag, då blir han nog ledsen.

-Man kan ha en hammare på en spik, kommer det snusförnuftigt från min högra sida.

Vad svarar man på det då?

Väskprojekt 2 äntligen klart

Mitt projekt i stickmaskinen ser inte alltför roligt ut.

Men jag har ju bilden innanför näthinnan och där är det bra.

Alla trådar på baksidan fästade och lilla Marilyn är redo för ett bad.

In i tvättmaskinen bara.

Nu har hon blivit krympt och hopsydd.

Klart att fodret ska vara ett tyg som heter filmstjärnor.

Ficka och dragkedja kan vara praktiskt.

Marilyn Monroe-väskan är nu klar för leverans till min äldsta dotter.

Hon har väntat med spänning.

Kanske hon tar den med sig när hon ska till Australien rent utav.

Vore inte så dumt i så fall.

Med tanke på att hon först ska tillbringa 14 dagar där med sitt jobb och sedan 14 dagar på bröllopsresa.

Kanske måste få dit en lapp där det står: Made by MittCL.

Hahaha, ja drömma får jag ju i alla fall som tur är.

Jahajamensantusandå, vad är det här?

Jag har haft ett på tok för långt uppehåll med bloggandet märker jag.

Loggar in i god tro om att allt är som förr.

Men icke, sa Nicke.

Modärniteter så det står härliga tider om det.

Hur ska jag, som är hopplös när det gäller sådana häringa tingetstar som datorer, klura ut hur alla nya funktioner fungerar?

Ja, int vet ja, mä på nå sätt gårne no.

Bara till att prova.

Håll i er nu då.

Hmm, foto...foto...men vars får man in foton?

JAAAAAAAAAAA! 

Det funkade ju.

Har sytt en liten nätt klänning till en söt liten fd arbetskamrat.

Hoppas bara att den passar nu också.

Sommrig är den så jag blir glad även om det regnar.

Nu ska ja te o läsa funktionan på dehäna, så ja vet bättre te näst gånga ja ska författa.

Väskprojekt nr 2 med uppladdning

Har påbörjat mitt andra väskprojekt som min äldsta dotter ska få.
Det tar sin tid även om jag nu stickar på maskin.
Inte går det fortare när man måste åka på sitt arbete på dagarna.
Gnäll?
Kanske det.
Men jag kan lacka ur ordentligt när jag måste åka och jobba på min lediga dag.
Nej, jag kan inte säga nej när jag blir ut beordrad.
Det står så korkat i anställningsavtalet.
Men det var ju väskan det handlade om nu.
Får se om jag hinner med några varv till under dagen idag.

För att orka med mina galna projekt så behövs viss uppladdning.
Och vad passar bäst då tro?
Fann recept på chokladcreme i min gamla kokbok som jag köpte ny 1983.
Troligen är den skriven och utgiven första gången i slutet av 70-talet.
Det gick snabbt och enkelt att göra.
Hur det smakade?
Jaaa, vad ska jag säga?
Jag lutar mig bakåt i stolen och blundar och känner smaken av den lena cremen mot mina smaklökar.
Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmera, mera, mera vill jag ha.
Lätt, luftig, underbar chokladsmak.

4 portioner:
150 gr mörk blockchoklad
1 ägg
2 äggulor
2äggvitor
3 dl vispgrädde

Smält chokladen, rör ner ägget och äggulorna ett i taget.
Vispa äggvitorna till hårt skum.
Vispa grädden och blanda ner i chokladen.
Vänd ner äggviteskummet försiktigt.
Lägg upp i glas eller kopp och låt stå i kylen 1-2 timmar.
Lite grädde, några bär eller frukter och ev. ett rån eller kex av något slag fulländar det hela.

Fjärilsorgie och asblomster

Jag knep ett skott av en sk. asblomma för ett antal år sedan hos en av "mina" pensionärer.
Jag har väntat och väntat och väntat.
Jo visst har det kommit knoppar, men dom har torkat ihop och fallit av.
Så jag gav upp.
Den fick väl stå i söderfönster, bakom mörkläggningsgardinen utan vatten.
För jag tänkte att den skulle vissna ihop och dö, för jag var lite sur på den.
Vad får jag för det då?
Ja men kolla...
Visst är den sagolik, denna sjöstjärnelika blomma.
Meeeen vad den STINKER.
Som ruttet kött.
Sonen trodde inte på mig utan körde ner näsan i blomman.
Han hulkade ett bra tag kan jag säga.

Var på min favoritbutik igen då.
Erikshjälpen
Fann gardiner till vårat sovrum, 4 längder, som ska upp när det är färdigmålat.

Och dessa 6 underbara krukor till våra köksfönster.
Plus 2 dragkedjor till byxor.
Och allt för ringa summan 219 kr.

Jag har uttryckt saknad av 2 saker i sommar.
Svalor och fjärilar.
Idag gav då fjärilarna mig en uppvisning som inte går av för hackor.
Jag stod i min stora, gula blomma och fotade och fotade.
Minnet i kameran blev fullt och fjärilarna bara åt och åt och solade.
Och jag bara njöt och njöt och fotade.

Men det fanns dom som blev hemskt uttråkade.
Inga namn, men dom har svans och blöta nosar.