Skiraste sjalen på gång

Efter lång idétorka så har jag satt igång med en sjal i ett underbart garn som jag fick genom thé&garnbyte från i höstas. Lättsamt mönster när det väl fastnat i skallen. Samma åtta varv som upprepas åter och åter. Skön OS-stickning.

Det svåra är att få färgerna till sina rätta fördelar i vårat trista vinterljus.








Har ett annat melerat garn från choklad&garnbyte som jag nu kommit på vad jag ska göra med. Det lutar starkt åt ytterligare en "Swallowtail". Jag tänkte ta det melerade i början där spetsmönstret är en upprepning. Sedan när det ska bli olika spetsmönster tänkte jag gå över på ett enfärgat i samma nyans som finns i det melerade...hmm...det låter inte klokt men jag har bilden i huvudet och det ser bra ut. Jag lovar :D.

Jag har varit till Stockholm på seminarium om demens- och psyksjukdomar. Mycket lärorikt. Jag hann bara hem så insåg jag vad mycket fel vi alla gör. Något att tänka på när jag står där med en vårdtagare som vägrar göra som jag vill.
Hur har jag lagt fram det jag vill ha gjort?
Mest troligt har jag utgått från min vilja. Dumt va?
Svårast är det att tänka om, men absolut inte omöjligt. Alla kan lära om, det är mest frågan om viljan.
Så jag hoppas att jag kommer bli en bättre personal nu.

Skickade iväg sonen till skolan fast han sa att han hade ont i magen. Elaka mamman kom fram i mig.
Tro inte att jag går på att du har ont, du tänker skolka...jag klipper av datakabeln om du inte åker till skolan...
Får ett sms senare där han skrivit att skolan skickat upp honom till sjukan för han har så ont. Fixar på jobbet så jag kan åka ifrån och möta upp honom på akuten. För jag trodde skolan skickade honom med ambulans. Men icke, han fick ta bussen...om han är så sjuk så han ska på akuten tycker jag att han borde i alla fall fått med sig någon från skolan. Kanske jag tänker fel...jag som inte ens trodde på honom...hmm...
Det hela slutade med operation av blindtarmen på kvällen. Nu är han mycket piggare och jag kanske tror på honom nästa gång. Fast då kanske han lurar mig...men det får jag ta i sådana fall.

Utmärkelse

Utmärkelse från http://www.stickverkstad.blogspot.com. Tack Gina för du tänkte på mig. Sent om sidor så svarar jag, men hellre sent än inte alls.



Följer med 4 uppdrag:

1) Länka till personen som gett mig utmärkelsen (tror jag fixat det).

2) Avslöja 7 saker om mig (helst kanske skvaller ;), men så blir det
inte, tråkmåns som jag är).

3) Skicka vidare till 7 andra bloggare som jag gillar, men då jag suttit i klister ett tag så känns det som utmärkelsen dessvärre redan gått runt alla goa cybervänner, så jag fuskar här.

4) Lämna kommentar hos dessa tilltänkta 7 att dom fått en utmärkelse av mig, men då jag fuskar stort såå...ja, blir inge av där heller...hmm, slarvmajan jag.



Och så här blir det om mig:



1) Jag är lite av en "periodare". Gör allt med intensitet under olika perioder, stickar mycket ett tag, syr ett annat tag, läser nästa period, sover en annan gång, osv osv.

2) Inbiten hundmänniska som nog inte kan leva utan dessa polare, men ska nog ha en mindre variant än 45-kilosklumpar nästa gång, då "tant" börjar känna av sina år. Fast jag hamnar nog med samma ras till slut ändå...kanske...eller inte...men jag borde...vadå? Byta ras? Nänänä, kommer aaaaldrig på fråga. Fast en mindre som jag kan ha i knäet vore trevligt...eller?

3) Anses som lite av en flirt, vilket nog kan stämma om, att vara social och pratglad är samma sak som att flirta. Kan även sammanfattas att jag kanske tar för mig liiite för mycket för att vara "lagom" svensk ibland. Men sån är jag.

4) Jag älskar verkligen alla slags former av hantverk. Skulle vilja kunna svarva i trä men tror inte mina grannar skulle uppskatta svarvljudet liksom :D. Eller dreja i lera. Bereda skinn, fast fårskinn har jag berett. Fläta korgar har jag prövat med udda resultat, mer sällsynt än vackert. Undrar varför jag inte blev född i grottfolkets tid? Där har jag nog fått utlopp för mina periodiska hantverksenergier.

5) Har en del sjukdomar som inte syns och som jag vägrar låta ta kontrollen, så det är bara att träna och motionera och verkligen leva, njuta av livet.

6) Drömmer om att ha råd med en riktig gatracebil, mc-kort (är inte såå dyrt men får vara ett tag till), och riktigt trevlig hoj till det. Troligen en som går fort. Jag gillar verkligen vinden i håret, i alla fall fartens tjusning.

7) Är fruktansvärt rädd för fladdermöss, råttdjur av alla de slag och mörker. Livrädd helt enkelt.


Jösses anamma (hur stavas det?), är jag verkligen en person bara?

Barnbarnen mina gör underverk för trött själ

Jag blev så väldans trött på allt ett tag. Har inte ens orkat titta på sockarna jag stickar på. Inte blir det bättre av att jag vet att alla mina barnbarn växer så det knakar och behöver en storlek större på sina sockar. Behövs ju verkligen i den vinterkyla som är nu.

Finns bara en sak att göra. Ett lyft behövs...i kragen.

Jag har lyft mig själv så tårna dingla i luften, inte nog med det, jag passade på att kittla mig själv också när jag hängde där och dinglade.
Näää, inte riktigt sååå men inte långt ifrån. Bestämde mig för att locka in ljuset till mig. Lyfte min bloggsida till ljusare färger. Kan bli roligare då, dessutom så älskar jag ju färger av alla det slag. Varför då bara svart, svart och mer svart på min sida? Tokiga jag tänkte inte så långt när jag gjorde bloggen. Ska välan få till annan bakgrund någon gång men just nu får det gula, varma duga.

Mina goa barnbarn lyfter verkligen humöret på mig. Fast varken tid eller ork räcker som jag tänkt. Tusan att jag måste jobba heltid när jag har fyra små underverk som bara väntar på att få vara hos mig.



Lånade goa prins Eddie en dag när hennes "päron" och storesyrra var ute och åkte skoter. Åååh vad han var mysig att gosa med. Log med hela sig så det var svårt att få till bilder som INTE blev suddiga. Spratteleddie kanske skulle fastna med en videokamera i stället för vanlig kamera?

I söndags var det dop för goa prins Fabian. Mamma och pappa står till höger. Gudmor och gudfar i mitten och dom är inte tillsammans. Den stiliga gudfadern får mig att önska mig till ungdomens ålder igen :D. Tur han känner mig. Prästen en rejäl herre med hår som Jesus, i svans.

Fick till en bild med tre av mina barn. Dom som blivit föräldrar. Godingarna har sina respektive barn i knäet. Stolt mormor och farmor står bakom kameran.

Deta är världens lycka, skatt, energikick, rikedom, glädje...tänk vad jag har det väldans bra.