måndag 24 augusti 2009

Färdigställt och nytt projekt

Åter till ett normalt sinnestillstånd och normal vardag. Vilket innebär jobba, äta, jobba, sova, jobba och åter jobba. Jag behöver i alla fall inte fundera på vad jag ska göra med all fritid. För då sover jag mest *L*.
Fast inte på lunchen, då har jag min lunchstickning. Jupp, jag stickar på lunchen efter maten. En del dricker kaffe, en del sover och en del röker, jag stickar. Lunchprojektet består av en härva egenfärgat garn som jag tänker mig i någon slags rutstickning. Svårt att förklara men väldigt enkel att sticka, jag behöver inte tänka ett dugg bara låta fingrarna löpa.








Har även gjort klara mina "krokodilsockar" efter alla sjaluppehåll. Har svårt att färdigställa vissa saker ibland.







Men nu kan jag hålla mig varm om fossingar små. Nåja, fossingar i alla fall, små vette gröne.

Undrar just vad jag ska greja med hemmavid nu då? Kanske jag ska ta och göra klart mina jättestora mormorsrutor? Har tänkt mig några mindre filtar av dom. Närmare bestämt tre stycken. En är det nog lite brått med...hmm...bäst att bänka sig i bästa fåtöljen och TVn, såg att det ska vara en film i normal tid. Den börjar kl 20.00 och slutar till 22.00. Då brukar John Blund komma och prata en massa med mig, om fårräkning och något pulver. För börjar filmerna 21.00 så somnar jag alltid, eller nästan alltid ifrån slutet.

lördag 22 augusti 2009

Yeeessss

Måste bara jubla idag också, för igår hann jag inte med mig, att jubla överallt alltså. Jag fick ju jobbet...jiiiipppiiieee...

Alltså, jobba 7-8 dygnspass i månaden och tjäna mer än när jag jobbar nu...21 dagar i månaden. Dessutom verkar brukaren vara väldigt trevlig, lättsam, humoristisk och rätt lik mig i mina intressen. Börjar där 1 september. Så det blir till att pussla med båda jobben under september, sen blir det bara ett jobb, för jag tar tjänstledigt från mitt nuvarande.

torsdag 20 augusti 2009

För varmt eller för kallt?

Tycker det här med blogg är skitatskojsigt. Har fått så många nya kontakter runt om i vårt avlånga land så jag blir nästan vimmelkantig. Att jag inte upptäckt detta långt innan? Men bättre sent än aldrig.

Vaknade imorse och tyckte det kändes ruggigt. Längtar inte efter perioden när det tar tio minuter innan jag kommer ut, för att jag måste bylta på mig så jag blir som en michelingubbe eller ser ut som en sumobrottare.
Tog i alla fall på mig mina träningskläder och la på min Acke sin ryggsäck med vikter. Jag har ju titta på Cesar Milan, mannen som talar med hundar, och sett att han använder ryggan på problemhundar. Fast jag är lite klen och låter han endast bära ett halvkilo på var sida. Men det funkar, han blir lugnare, mitt yrväder. OK, han är ju rätt lugn inne, han springer inte runt eller biter sönder saker men är rastlös och väldigt, väldigt pipig. Men sen jag började med ryggan så har han blivit riktigt tyst. Såååå sköööönt.
Hur som haver, innan jag var tillbaka efter våran raska tur på nästan en timme blev jag riktigt svettig. Tänkte innan jag var hemma att, jösses vad det är varmt. Sen blev jag full i skratt och tänkte att det där med bonde har nog inte gått ur mig fast jag flytta till stan för flera år sedan.
Jag verkar aldrig nöjd med vädret. Hahahaha, tokiga jag.

Har haft en period när jag tovade väldigt mycket. Tycker fortfarande det är kanonskoj. Men vad ska jag ha allting till? Kan ju inte använda allt själv så jag måste besinna mig lite numera, och tycker jag lyckas riktigt bra med det.


Klart hunden ska matcha.









Elle varför inte ett (mode)lejon?

tisdag 18 augusti 2009

Blockningstajm och laster

Jahaapp, då var det gjort. Det där med jobbintervjuen. Tror det gick rätt så finfint. Så senast fredag vet jag om jag börjar nytt jobb eller inte. Kändes i alla fall kalasbra.

Har stickat i rena förtvivlan under veckan som gått för att få tiden till idag att gå fort, fort. Så idag har jag gjort det. Blockat min version av Aeoliashawl. Gjorde ju en egen uppläggning då jag inte fattade mönstret eller om det var språksvårigheter. Fick även korta ner början av alla upprepningar på Yucca-diagrammet och gjorde endast en. Jag är riktigt nöjd med slutresultatet och färgvalet. För jag tycker nog att alla dessa växter som designer har tänkt på skiftar i olika gröna och grönblåa färger. Kanske blev en aning mycket blått men man måste ju ha luft också *L*.




Insåg häromdagen att jag bör ta itu med dammtrasan lite. För min passion börjar se lite dammig ut. Hahaha, nä inte "underbara" Anders men alla mina giraffer. Har ett gäng sådana här och där i mitt vardagsrum. En hel del foton och tavlor men även mjukisdjur, prydnadsgrejor, ljushåller m.m.
Ett tag flyttade det in så många så sonen sa att om det kommer in en enda till så fick jag lov att flytta. Jag? Trodde ändå han skulle hota med att han skulle flytta men icke. Han är för go den lille (182 cm) rackarn. Ojojo, om han läser det här. Då kommer han muttra om att han inte är sååå liten, varken på längden eller till åldern. Men för mig är det ju så, att mina barn alltid kommer vara just det...mina barn.

Jag är ändå glad över att han inte antagit det här formatet, sonen alltså. Men han är rätt så tuff giraffen. Man kan ju undra vilket gym han går på och hur många lejon som vågar sig på den.

torsdag 13 augusti 2009

Hösten börjar kittla i näsan

Vaknade upp på onsdag morgon och insåg att nu är den på väg ifrån mig. Sommaren. Det kändes en aningen av höstens kripsighet i näsan när jag stapplade ut med hundarna klockan 06.00. Kändes likadant i morse så det är bara att inse.
Att svamparna lurar i skogens mossor i väntan på att plockas, lingontuvorna börjar skifta i rött, älgjägarna har varit i skogen med sina fyrhjulingar och satt ut saltstenar till älgen och kört över/plockat en hel del svamp.
Jaahapp, det var det. Bara att vänta igen, till nästa års sommar, då ska jag...ska jag...hmm, just det. Alltid en massa "ska jag" när det är sommar. Tror bestämt att jag ska njuta av nästa sommar. Bara ta dagen som den kommer, utan alla måsten-ska-jag-tankar. Hinner klura på det under Kung Bore´s grepp om husknuten.
Men i vinter då ska jag...ska jag...vadå egentligen? Mer massa måsten-ska-jag-tankar? Varför inte börja nu, just idag, och lägga undan detta måstetänkandet? Visst, vissa saker bör jag kanske göra. Äta, tvätta mig och kläder, städa ibland, jobba lite också, men sedan kan jag sätta mig och fundera på vad det var som var så viktigt som jag bara var tvungen att måsta göra. Om jag då minns vad det var.

På tal om helt andra saker och ting. Hade ett missat samtal idag på mobilen, ringde upp glad i hågen om att det var en vännina till mig. Jag tittade inte alls på telenumret, såg bara att det var siffror. Hur som haver så ringde jag upp, men se, där svara en herre´s trevliga röst: Ja, det är Anders.
Men herregud, säger jag. Jag trodde du var någon annan. I samma veva far en tanke i skallen att det inte är min underbara Anders utan en annan. Sen säger det pling, alla som var nära såg när lampan tändes ovanför skallen på mig. Hahaha, skrattar jag, just det, du är den Anders. Stackaren måste trott jag var snurrig.
I alla fall så ringde han upp mig för att höra om jag ville komma på en anställningintervju på ett jobb jag sökte för ett tag sedan. Gissa om jag ville? Så på tisdag då sker det. Bara att hoppas att det känns bra för oss båda. Då tar jag tjänstledigt från "mina" gamla tanter och farbröder. Ooooh, vad pirrigt, spännande, kittlande. Hoppas, hoppas, hoppas...

söndag 9 augusti 2009

Alla så kallad orginal

Jag har sprungit förbi en herre till och från under loppet av flera dagar. En underbara liten herre. Han stapplar fram med rullatorn så grön och fin i kostymbyxor och vit skjorta. Och den är verkligen vit skjortan. Han har axellångt spikrakt grått hår, lika långt rakt kritvitt skägg, en liten liten mun kan skönjas bakom lurvet.
Han sitter ofta på rullatorn och tittar på en när man kommer flygandes i dagens hets och jäkt. Om man har tid att lyssna kan ett mumel höras från lurvet, och bakom buskiga lika vita ögonbryn plirar ett par små pepparkakeögon spjuveraktigt.
Jag har frågat en del andra vad han mumlar om men ingen vet. Får till svar att han är ett "orginal".

Kunde inte låta bli att slå av på takten idag och försöka lyssna. Vad hör jag då?
Jo, så här lät det: Ojojoj vad hon springer, att hon inte blir trött, toka där, löpa värre än en som har elden i baken.
Blev ett vidare mumel jag inte lyckades höra, men den rackarn satt och småskratta när han prata med sig själv.
Undrar vem som är mest tokig? Han som har insikt att det jag håller på med är galet eller jag som springer skinnet av mig för att arbetsgivaren ska spara pengar.

Senare under dagen kom jag på mig själv att fundera på alla "orginal" som fanns i staden när jag var tonåring. Det var en hel del. Bland annat en dam som gick runt med en tegelsten i handväskan, en herre som var miljonär men var A-lagare, en annan herre som slängde sig i stolpar eller hoppade fram på det ena roligare sättet än det andra. Allt för han inte skulle kliva på småfolk. Men ingen av dom gjorde någon något illa.
Vart är alla "orginal" idag? Skulle hellre se dom än en massa annat löst folk som rör sig ute idag som ser "normala" ut men är värre än en normal människa kan föreställa sig.



En underbar plats att kunna slappna av på och begrunna livets allvar. Synd bara att det är en bit dit. En sötvattensjö som ligger en liten bit ovanför Trondheim. Allt dricksvatten till staden tas från denna sjö. Har förmånen att ha en trevlig bekant som bor i Trondheim som jag var och hälsade på. Han visade mig denna skatt.

lördag 8 augusti 2009

Vegetarisk hund och köttätande växt!

Var ju på jakt efter hjortron för ett tag sedan med min ena dotter. Men se, där gick vi minsann bet. Några var rena "myltan", andra helt omogna. Bären skövlades ändå, karten skulle få mogna på balkongen, tänkte jag. Lade dom så fint på en bricka för att dom skulle få avnjuta solen. Innan läggdax ville jag titta till mina gyllne bär...men vart var dom då? Helt spårlöst borta. Inte kan väl skatan vart in på balkongen utan att hundarna sagt till?

Hahaha, nej då, det visade sig senare dagen efter vem den skyldiga var. Han är hög, benig, beige och lyssnar till namnet Acke. Visste visst att han är galen i grönsaker men hjortron? Nåväl, han verkade nöjd och gruffa på honom efter ett dygn verkar rätt fånigt. Men jag har lärt mig...igen...och kommer lära mig många gånger till *L*.

På myren fann vi sedan länge eftersökta köttätande växten Sileshår. Kunde inte motstå att ta med en tuva hem. Måtte dom inte vara fridlysta. Men nu är skadan redan skedd. Ska kolla upp det hela så jag inte plockar med mig någon fler gång om dom är fredade.

torsdag 6 augusti 2009

Färgkaskad mot tristess

Tror faktiskt att glada färger hjälper när jag lider av tristess. Mitt i sommaren? Jo, faktiskt så insåg jag att det mörknat när jag går ut med hundarna runt 22-tiden. Suck och ve och tandagnissla. Sååå himla tråkigt. Så därför tog jag och lekte av mig med garn och färger så det stänkte runt i mitt kök, vilket resulterade i att jag blev tvungen att torka köksluckor också. Precis som om inte mörkret var slag nog. Roligt hade jag i alla fall och gladare blev jag när jag satte mig på balkongen med mitt kvällsthè och njöt av färgerna. Rosor, skira blad, maskrosor och himmel som lovar fint väder och en aning blåst föll i mina tankar när jag studerade garnerna.



Kul det här med cybervärlden. Att jag kunde glädja en kvinna med en "gammal" kakburk som jag hitta på en loppis. Posten tjänar nog storkovan på allt porto som frankeras på alla konstiga paket som går som skrymmande brev. Men ibland kan det vara värt det.

Men hur gjorde jag egentligen innan datorn kom in i min värld? För det är faktiskt bara 4 år sedan jag kom i kontakt med internet. Visst hade jag dator innan för bokföring och spel, men internet? Aldrig innanför mina väggar. Det kommer en massa virus och annat skrot genom kabeln och förpestar mig när jag sover. Hahaha, nu är jag en riktigt "datanörd", eller inte. Hur klara jag mig egentligen UTAN dator idag? Måste till och med ansöka om semester via datorn. Hade nog tänkt att länka till "kakburken", men se det är överkurs för mig.

Hur som haver, kvinnan med kakburken. Hon har skaffat sig en ruskigt fin spinnrock. Och en massa andra fynd på loppis. En manick som visst ska användas för att sätta spolarna på när garnet ska tvinnas. Den är så fin i träet. Själv så har jag ett pytteställ för mina spolar. Kanske det handlar om vilken klass människorna tillhört som använt prylarna förr i tiden.