GOTT NYTT ÅR

Möt året med nya friska tag

Julen avklarad för denna gång

Min älskade, underbara Anders vet att jag älskar och samlar giraffer.

Vad jag vet om honom är att han är byggmodellsbiloman (vilket ord :D) så det sjunger om det. Undrar om det finns någon värre än han i detta land...ska vara hans bror då. Han har säkerligen i runda slängar runt 350-500 stycken, säger han. Byggda och obyggda. Jag tror att det är betydligt många fler. Jag skulle aldrig ta med mig hundarna hem till honom. Jösses, en svansviftning och vips...ja, resten kan väl alla ana? Dom finns ju överallt, nää, inte på toa, där brukar han lacka dom *L*.
Så han tyckte jag skulle invigas i byggmodellsvärlden på ett mycket, mycket diskret sätt. Ja, se själva...















Nog klarade jag utmaningen galant, för den går både framåt och bakåt som den ska efter beskrivningen.

Jag har haft en lunchstickning under hösten som nu ligger för blockning. Endast stickad på mina lunchraster som jag tycker är på tok för långa. Vad ska jag med en hel timme till? Jag äter på 20 minuter, så det skulle räcka med 40 minuters lunch till mig.
Hoppas få tid att sy ihop den under detta år.

Fyndade garn billigt på www.rusta.se och köpte 8 nystan utan en tanke på vad jag skulle göra med det.
Fann ett trevligt mönster på www.garnstudio.se, men jag förlängde 1 dm på kroppslängden. Mitt i allt insåg jag att garnet nog inte kommer räcka. Men tusan också...garnet var ett tillfälligt parti och kommer inte in mer.
Men vilken tur jag har. Det räckte precis, blev till och med lite, lite över...puuuh.

God Jul till alla goa vänner och bekanta

Nu är det dagen före dopparedan...härligt glad är jag, för nu kan jag andas ut.

Mitt fjärde barnbarn är hemma med sin familj igen. Prinsen fick på tok för höga gulsotsvärden så det blev två sömnlösa nätter när han låg inne på sjukan. Han föddes på en lördag och blev inlagd igen på måndagen. Uppkopplad på sladdar och apparater, sondmatning och EKG, mediciner och grejer, funderingar på blodbyte men han svarade bra på allt så han slapp bytet.
Det är verkligen inte roligt när man kommer in med sitt nya barn och personal sätter kanyl, tar prover och allt vad som är brukligt och den lille, lille bara ligger. Öppnar inte ögonen, ger inte ifrån sig minsta pip...det är då man blir riktigt, riktigt rädd.

Inte blev det bättre av att både jag och min äldsta dotter vaknade vid tre-tiden på morronkvisten och hade magkänslan om att något var fel. Vi ringde varandra så fort vi ansåg att timmen var lämplig och berättade om magkänslan. Usch, vad det kändes kymigt. Som tur var så hade vi helt fel. Så skönt att ha fel.

Men nu är han hemma och pigg och kry. Jag fick ju äran att hålla prinsen när han kom hem, endast 9 timmar gammal. För jag hade tillbringat dagen med hans storasyster.

Jag har julpysslat en del också. Julpaté har tillverkats, men jag kunde inte bestämma vad för sort jag skulle göra. Så jag gjorde en grundsmet och delade upp i tre olika byttor och smaksatte. En med tratt kantareller och enbär, en med oliver och soltorkade tomater och en med vitlök och mejram. Goda blev dom.

Sen så kom dom tre vise männen till mig, men inte på kameler utan giraffer. Till en smått bisarr kyrka där jag färgade glasyren med överbliven garnfärg. Inte såå himla vackert kanske men sällsynt och lite typiskt jag.

Vad ska man säga?

Jag hade jobbhelg i helgen som var. På lördagen kom jag aldrig på jobbet. Varför? Jag var tvungen att vara mormorledig då min lilla Ellinor skulle få sin lillebror.
Fattar ni va? Jag fick mitt fjärde barnbarn på 14 månader. Blev en liten Eddie som ska få en egen historia här så småningom (bara jag får in bilderna från telefonen till datorn).
Jag fick hålla och snusa på honom på kvällen...ujujujuj...tänk vad jag är rik.

På söndagen var det jobb igen. På bordet i våran lokal står det en påse. Nyfikna jag var ju tvungen att läsa vad som stod på lappen.

Men jösses...det är ju till MIG. Vad kan det vara? Vem har ställt påsen där? Varför står den där? Vad är det i den?

Jag ser mig omkring för att kolla om någon står och smyger på mig men ser ingen. Jag gluttar lite försiktigt i påsen med ena ögat...ler en aning...hmm...tänker att jag nog måste undersöka påsen lite mer.

Ser mig om igen, nä ingen ser mig nu heller. Jag petar lite med fingrarna för att se mer av innehållet...oooh...men...vem kan det vara som gett mig sådana saker?

Till slut tar nyfikenheten kommandot och låter mina fingrar öppna påsen och plocka upp innehållet...sak för sak tills påsen är tom.

Där sitter jag och tittar, fånigt leende med endast ett namn på mina läppar: Susanne...bara du kan hitta på något som stämmer såå himla bra på mig. Det är bara du som bemödat dig med att lära känna mitt rätta jag och också bara du som är en enda stor glädjespridare på jobbet.
Enda gången jag får skratta från hjärtat och djupet av magen är när du jobbar.
Tack och tack Susanne för den helt oväntade påsen med innehåll.

Vad det var i påsen?

Wooow, behövs inga ord.

Relaxa på mormors vis

Fick hem tidningen Topphälsa i brevlådan. Jo, jag är lite manisk vad det gäller mat och tränar gärna så då är det kul att läsa om nya rön.

Vad läser jag då?

Din mormor behövde inte yoga, medition eller healing för att må bra i kropp och själ. Hon virkade, bakade och knypplade i stället.

Så många gånger som jag sagt att mitt handarbetande är mental yoga. En gammal dam som ägde garnbutiken där jag handlat i 16 år hade hört att det var så och jag tog det till mig direkt. Nu är det visst bevisat också.

Gör långkok, gärna med kanelstång i som är bra för matsmältningen. Då hinner du bara vara medan köttet kokar.

Sticka eller virka något till dig själv i din favoritfärg. Tankarna får fly fritt och du känner dig nöjd med dig själv när hantverket är klart.

Boosta med en bakelse. Unna dig att gå på kondis med goda vänner och NJUT av en riktigt gräddig bakelse. Det gör inget med någon enstaka gång om man lever relativt sunt övrig tid.

Besprutade grönsaker och shoppinghets hör inte hemma i ett liv med mormorharmoni. Ät ekoligiskt och handla vintagekläder

Något att fundera på i dessa julhetsdagar.

Jahaapp...nya tag och bit ihop...

Det bidde inget hus denna gång heller...suck. Allt var ju klart och alltför bra, skulle bara besiktat huset på torsdagen då händer det...det dimper upp ännu ett bud från ingenstans SKIT... Någon hysterisk budgivning är vi inte med på för det slutar bara med att någon får betala överpris och man ska ju faktiskt ha råd att äta också, inte bara bo. Så vi biter i gräset och går vidare.

Var ju på julbord i lördags igen (kommer gå upp massor i vikt efter den här julen). Men vad ska jag ha på mig var min tanke. Något som är jag vill jag ju ha och gärna något som ser rätt OK ut.
Just det, köpte en stuvbit tyg i sensommras, den borde jag kunna göra något av. Rotade bland mina gamla, och då menar jag gamla mönster. Jag fann ett från ljuva 80-talet :D.


Men nu var ju inte tyget så himla stort. Men linnet gillar jag så jag mätte och måttade och slet mitt hår och la på ett par ärmar till mönstret, för jag vill inte vara för bar när det är vinter. Tant börjar ju bli till åren. När jag klippt och sytt och prövat så blev jag mer än nöjd. Det var verkligen jag.


Fixade till håret så det blev lite annorlunda mitt vanliga jag. Alltid roligt att frångå vardagen.















Nog med egot nu.






Det var väldigt god mat, underbart sällskap och jättebra "Buddy Hollie"-musik. Blev borta halva natta och tog lång, lång sovmorgon idag. Avslutade helgen med lussebullsbak med barn och barnbarn. Dessvärre blev kameran hemma så mina prinsessor får vara anonyma denna gång.

Ojojojojoj

Nu är det väntans tider på både det ena och det andra.
Mitt fjärde barnbarn är snart på gång. Tiden går ut runt Luciatid.

Sen var underbara Anders och jag på husvisning igår. Vi föll nog rätt pladask för huset.
Vi var och kollade en gång innan, utan mäklaren, på läget osv. men gillade det inte riktigt av olika orsaker.
Men sen så åkte vi hem och funderade, kollade in alla bilder och planritningar och insåg att det nog är väldigt rätt för oss och våra ändamål.
Huset är ju som klippt för oss. Garaget kanon med utvecklingsmöjlighet för liten peng. Plattan för ev. utbyggnad är redan gjuten och takstolar med tak på plats.
Banken var snäll och sa OK till lånet, lagt ett bud som mäklaren ska förmedla till säljarna under dagen. Så nu är det bara att vänta och vänta och vänta...
Sååå spännande. Vi vill så gärna ha det där huset för det är som en dröm för oss.

1:a adventsbestyr

Har grejat och stått på med lite adventspyssel under vecka men hann inte bli klar med allt ändå. Men det kvittar, det blir advent i alla fall. Fixade till köket idag så nu är det nog med pyssel i mitt hem.

Har haft ledigt i fyra dagar, semester två av dagarna. Såå skönt. Var till mitt barnbarn Fabian med tillhörande föräldrar på torsdagen och hjälpte dom lite med att pynta i köket deras. På fredagen var jag och shoppade med barnbarnet Emma med tillhörande moderskap. Tre härliga, stressfria timmar. Åååh, vad det är skönt att kunna ta det lugnt när många springer som yra höns.

Första julbordet gick av stapeln på fredagkväll med underbara Anders jobb. Mycket trevligt med god mat, fri sprit och dans. Gissa om jag hade roligt? Japp, för jag körde ju som vanligt. Tänk att det behövs så mycket bedövningsmedel för att våga släppa loss. Jag klarade det galant utan. Dansade och hade skojsigt värre. Men vad mycket jag fick se.

Andra julbordet blev på lördagen hos min storasyster med man. Dom smiter ju till Indien på onsdag så då passade dom på att bjuda på mat innan för släkten. Mycket trevligt.

Lördagenkvällen avslutade underbara Anders och jag i soffan med jättegod chokladglögg. Vi är båda galna i choklad, ju mörkare desto bättre. Så jag kunde inte motstå flaskan när jag såg den och den är INTE alkoholfri...men gooooood...mumsimumsi... Socktillverkningen till alla mina barnbarn är i full gång. Tur det går fort nu när fötterna är så pyttepyttesmå.

Och regnet det bara öser och öser ner...

Jösses, vad det finns mycket vatten där uppe i luften. Tänk om det gick att fördela lite jämnare över detta klot vi lever på. Vad grönt och fint det skulle vara överallt då...men just det...ju mer grönska ju mer regn blir det väl? Eller har jag missat något när jag skulle varit i skolan.

Hmm...kanske borde varit där i stället för i stallet...men nu är det i alla fall för sent att ändra på det. Hur det än är så har det regnar rejält mycket. Tack och lov att det inte kommit som snö. Då har det nog blivit som det blev i Gävle för ett antal år sedan. Vilken mardröm.


Insåg att jag blivit helt glömsk. Jag skulle skicka två paket för snart 2 veckor sedan. Jag hade skrivit adresser på och tejpat och klistrat och häftat, ja allt man gör med paket, sen då?

Jo, la in paketen bland alla mina garner och stängt dörren. Fick ett diskret mail över förfrågan om ena paketet förra veckan, om jag glömt eller posten slarvat.

Jag satt och klurade ett bra tag på vad jag gjort och inte gjort, så jag blev tvungen att kolla över mina gömmor här hemma...och fann dom där paketen...guuuud va snöpligt...jag var sååå säker på att jag postat dom. Tog med mig dom till affären och lade på lådan direkt. Det är såna gånger jag blir lite skraj över mig själv. Hur ska detta sluta?

Ska försöka adventspynta lite i veckan. Tror jag ska ta mig på våran stora fynd/loppis affär också. Se om jag kan hitta några bra julsaksfynd. Kan ju finna på bra julstjärnor i plast eller hyacinter. Sonen är allerigisk mot dom levande så det är bra att det finns i plast. Sen så håller dom bra många år också...om nu inte mina odågor till hundar vill lukta och smaka på dom. Det händer ju lite nu och då *L*.

Just tusan...ska ju på julbord med underbara Anders jobb på fredag. Bäst att börja med att bättra på hårfärgen då ;). Full fart mot badrummet...

O regnet det bara öser ner...

Skönt så skönt med regnet som strilar ner över håret så det klibbar fast runt munnen och på kinderna när jag är på tur med hundarna. Tur det inte är kallt, runt 6 plusgrader är helt OK för mig.
Varför jag inte tog på mig regnstället?
Det undrar jag också. Hundarna hade sina regntäcken på och jag brukar ta på mig ordentligt... Men jag har tankarna på annat håll mest hela tiden känns det som. Jag försöker verkligen gå framåt men det går tungt.
Något som lyser upp min tillvaro är ett underbart barnbarn med namn Emma. Hon är nu 1 vecka.


Mitt tredje barnbarn sen oktober i fjol och väntar det fjärde innan lucia. Det är såå himla roligt med dom små liven så jag önskar att jag slapp jobba. Bara gosa hela dagarna i ända.
Det förstår väl alla att jag egentligen inte har tid att jobba med så många skatter att ta hand om *L*. Men jag måste ju. Tur jag har lediga dagar i alla fall.

Det jag skrev i förra inlägget o arbetskamrater...jag menade INTE att klaga på arbetskamraterna jag har. Bara att vi är många som ställer stora krav på blivande partner men glömmer att kolla arbetskamrater när vi söker nya jobb. Dessutom så vill jag ha mer tid med min kärlek än med jobbet *L*. Tonåring som jag är, eller? Bara så himla förälskad...fortfarande efter snart 2 hela år. Som om det skulle vara något.
Min lillasyster är hopplöst förälskad i sin man så hon inte vet vilket ben hon ska stå på. (Nu ler jag för fullt). Dom har bara varit tillsammans i 27 år...
Det kallar jag kärlek. Vem vill vara mer på jobbet än med sin kärlek då?

Nu blir det full fart resten av dagen med matlagning och symaskinen. Laga, laga, laga...mat och kläder. Skönt att ha färdig mat i frysen. Och en massa kläder som behöver en liten söm här eller där eller ny dragkedja eller så. Sen ikväll då ska jag sticka det minsta sockar jag någonsin gjort. Till liten Emma. Och Fabian må få ett par också, och Ellinor. Fast hon borde ha halkisar då hon går för fullt nu. Den blivande Eddie får vackert vänta tills han är synlig för oss alla.
Hmm, tror jag ska ta mormor/farmor ledigt 1 år eller 2... Undrar just om chefen gillar det? Måste nog kolla lottoraden först *L*.

Allt går så himla sakta

Det sitter liksom i sirap. Baksidan på livet är ingen höjdare. Ett steg i taget mot framåt, helst utan att behöva gå tillbaka till ruta ett.

Ska ta mig i kragen och försöka återgå till det normala igen, vad nu räknas som normalt. Det är ju mest en tolkningsfråga.
Sätt dig ner och fundera på vad som är normalt för dig. Tror du att det är normalt för din granne, arbetskamrat, skolkamrat osv? Rätt skoj tanke faktiskt. Jag har filosoferat mången gång under täcket när jag har sovmorgon.

En tanke. Varför kämpar alla yngre tjejer att se äldre ut än vad dom är för att om några år senare vilja se yngre ut än dom är?

En annan. När jag ska välja partner ska jag ställa alla möjliga krav och kriterier för att det ska hålla livet ut. Men arbetskamrater då? Som i alla fall jag tillbringar mer vaken tid med än min käretsta. Dom kollar jag inte in vilka dom är, bara jobbet passar så är jag nöjd. Känner ni igen er? Tror jag måste börja kolla blivande arbetskamrater bättre än min kärlek...eller?

Jag har fått 2 underbara paket denna vecka. Ett med garn och thé ifrån Lotta Asklander. Tack och tack för det. Ska avnjuta en kopp thé på tisdag när jag är ledig, och fundera på garnet. Har en plan för det, ska se om jag har tid också. Helst före jul.









Det andra paketet har jag inte hunnit fota ännu, men det innehöll ett jättehärligt knalligt rosa silkesgarn och ett vitt likaledes. Det är resultat av ett byte med min bloggkompis Margita.

Skojsigt, skojsigt. Det har aldrig hänt om jag inte halkat in på http://www.stickamera.se/ .
Jag har funnit många goa vänner genom cybervärlden, helt otroligt berikande.

Det är bara sååå himla skojsigt med alla vänner. Tack för att ni finns.

Vinnarna

av garnerna är nu dragna.

Garn nr ett, det rosafärgade går till Anna-Karin

Garn nr två, det gulfärgade går till Icka

Garn nr tre, det lilafärgade får till Boel.bergeforsen

Maila era adresser till mig så jag kan posta era vinster under morgondagen eller så fort jag vet vart jag ska skicka.

Till alla er andra: TACK för att ni besöker min blogg.

Har lagts till i
Snabblista

4:03

video lang: sv

Översätt

Visa original

(Översättning avaktiverad)

RIP Joel Viklund

RIP Joel Viklund

En film tillägnad våran bortgångna vän Joel Viklund som omkom i en bilolycka låten har en kompis till oss gjort för att hedra Joel ett stort tack ...

Det händer inte mig...

Hur många gånger har vi alla inte läst om olyckor och elände i tidningar och tänkt: Det händer inte mig.
Själv brukar jag läsa och tänka: Tack och lov så klarade jag mig även denna gång.
Rätt så egoistiskt, jag vet.

Men när jag läste morgontidningen på datorn i söndags förmiddag, jaaa...då kändes det i magen må jag säga.

Det hände inte mig denna gång heller, TACK OCH LOV, men känns bittert ändå. När det är personer jag vet vilka dom är och känner några.

Två bilar i kollision med varandra, från samma adress. I ena bilen omkommer föraren, 19 år endast. Hans flickvän skadades allvarligt. I andra bilen skadades fem personer med lindrigare skador. Men själsliga skadorna visar sig senare som bekant.

Så onödigt orättvist att släcka en ung människas liv på det viset. Ingen idé att spekulera i varför, hur eller så. Bara så himla orättvist. Så mycket tårar, så mycket ångest, så många tankar...

Jag sänder alla mina tankar till hans anhöriga och tänder ett ljus.

R.I.P J

TÄVLING

Har lyckats fått till ett fungerande räkneverk med tips och råd från http://www.margitahamid.blogspot.com.

Det tänker jag fira med en utlottning av mitt egenhändiga svampfärgade 100 grams härvor av ullgarn.

Skriv en kommentar till detta inlägg, så drar jag tre olika namn av dessa. Dragningen sker 31 oktober i år.

Så var jag där igen då...

Vart då?
Jo, det här med datorer. En del saker som jag gör i den här burken fastnar väldigt fort i mitt minne. Andra saker fattar jag inte alls hur det gått till.

Ta bara det där med att jag följer mig själv...va? Hahaha, det är ju sjukt. Snacka om att vara EGO. Nåja, det hamnade ju där av misstag. Jo, så är det, av misstag.
Vissa bloggar jag gillar att läsa har "fallit" in på samma ställe på något sätt. Minns bara inte hur. Jag vill ha in några till där. Det är sååå himla mycket lättare för en lätt virrig hönshjärna att minnas vad jag vill läsa då.
Det är ungefär som telefonboken jag har, där har jag alla som jag vill behålla kontakten med. Jag läser ju inte hela telefonkatalogen när jag ska ringa någon. Fast...hmm...jag kanske borde prova det...(tänker nu så det knakar)...nä, jag hoppar nog över det *L*.

Så om nu någon/några känner sig förbisedda av mig...förlåt för det är inte min mening.
Ska klura lite på sånt idag. Kan bli totalt kaos också i min blogg...hahaha...

I alla fall så har jag bara regn hos mig, regn, regn och åter regn. Men 5 mil "opp over lanne" så har det kommit snööö. Jag vet ärligt talat inte om jag är redo för snö ännu. Gillar ju regn också, dock inte mina hundar. Jo, Sammy (den randiga) tycker det är OK med regn men inte Acke (den beiga). Kanske han vill ha ett regntäcke? Han har redan fått ett, men uppskattar inte så mycket att gå runt med kläder. Lite fåfäng är han nog, fast Sammy han bryr sig inte om han har kläder eller ej. Acke har fullt upp när jag tar på honom reflexvästen.

Bäst att börja tänka datatankar nu om jag ska få ut något av dom innan kvällen. För då är jag upptagen. Underbara Anders kommer ju hem efter jobbet. Vad jag saknar honom. Jag har ju jobbat hela helgen så vi har knappt hunnit träffas. Bara kvällsfikat tillsammans. Jo, vi sågs ju igårkväll, men jag höll på att somna redan vid 21-tiden så inte var jag nå vidare talför då inte. Jag vet, jag vet, jag är lite fjollig men jag gillar att vara det.
Nu full fart in i cybervärlden...

Mums mums mums...

Tystnaden har varit total denna vecka från mig. I det närmaste i alla fall. Varför? Jag har haft munnen full med CHOKLAD. Sååå himla gott bara...
Var ju och hämtade mitt paket från garn&choklad-bytet. Men gissa om jag blev glad. I paketet låg, förutom ett underbart FABEL-garn i jättecoola färger (måste fundera vad jag ska göra med det), en massa choklad och min favischoklad. Mörk, mörk choklad med lime. Men fattar ni? Jag fullkomligt älskar den. En eller två rutor med en kopp thé...wow...
Fick sådan choklad för 2 år sedan till jobbet som julklapp från en vårdtagare och blev frälst. Men finns då inte i den här stan att köpa. Så gissa om jag suktat och längtat. Och så bara låg kakan där i mitt paket. TACK OCH TACK Tomtan, www.metrobloggen.se/tomtan, för paketet.


Nu är det ju så att jag gillade även dom andra chokladerna också *L*. Men jag har inte riktigt klurat ut vad jag ska skapa för något av garnet ännu. Ska ta mig en funderare så småningom, för jag vill ju göra något till mig själv av det.

Regnet öser ner som bara den här och jag ska bege mig till jobbet snart. Har min "grishelg" denna helg...suck och stön... Bara tråkigt och jättejobbigt med den här helgen. Ända "braiga" är dom jag jobbar med. För fredagkväll till 2130, börja 0645 på lörd och ha sk. långlunch till 1630 och jobba till 2130, börja 0645 igen på söndag till 1700. Varför klagar jag egentligen? Jag har inga småbarn hemma. Jag kan ju lägga mig och vila när jag kommer hem. Fy skäms på mig. Bara att le och se glad ut *L*.
Bäst att packa väskan och bege sig. Faktiskt måste jag visa den. Jag växte ur mina byxor ( pga för mycket choklad ) och ville inte kasta dom. Så jag klurade en stund, sen blev den till, min byxväska. Bra med mycket fickor till nycklar, dörrpass, handskar, handsprit m.m. som jag behöver i jobbet.

En lång, lång ledig helg

Ooohhh, vad jag har haft det skönt i helgen. Långledigheten behövdes verkligen nu. Jag har hunnit med en massa som legat och väntat på mig. Som att städa balkongen från sommarblommorna som inte gillade -5 grader. Göra klart en del projekt som bara behövt "sista handen" på sig. Sova länge på morgonen och äta frukost kl 11:00. Varit i skogen med hundar och gravid dotter. Blev ju en del jobb med sig hem då *L*. Som ca 8 liter trattkantareller.









Men vad mycket god soppa jag ska äta senare i höst och vinter. Eller varför inte mina goda piroger...hmmm...

Min lunchstickning är klar nu. Blev inte riktigt som jag tänkt mig men helt OK i alla fall. Har blockat och gjort klart. En mer fyrkantig sjal blev det fast jag tänkte en trekantig.










I fredags fyllde mitt första barnbarn 1 år. Svårt att veta vad man ska hitta på att ge bort. Satt och bläddrade i en katalog hos en pensionär på jobbet en dag och såg fleecetröjor med ett välkänt modemärke. Någon stjärna på att rita och teckna är jag inte, men jag gjorde min version av tröjan. Hoppas tösen håller sig varm i vinter.










Ska ta och bege mig till jobbet nu men först ett stopp vid kiosken. Ska hämta ett PAAAKEEETTT...sååå spännande. Garn&chokladbytespaket. Bråttom, bråttom nu. Så nyfiken...

Höstrally

Min underbara Anders och jag åkte på höstrally förra helgen. Det innebär att det är slut på V8-säsongen. Ja, i alla fall för en del. För det finns ju dom som åker V8 på vintern också, som t ex min Anders *L*. En bil för finväder och en bruksbil är hans melodi, men mycket motor ska det vara.



Vi står i kö för att få frågeformuläret. En himla massa frågor efter vägen.


Söt dotter som är moster till mitt barnbarn och faraohunden Bruce på väg till första pausen. Mina två döttrar med sina sambosar gör sig klara för kast med skrot i bildäck.











Många stopp vid alla frågor. En del lätta en del svårare och då blir det en hoper med bilar som väntar.











Tur att det finns vacker utsikt att beskåda medan man väntar.











Ett stopp där det skulle kastas pil på ballonger. Med cyklop utan sikt. Sista stoppet där alla samlades. Rör sig om väldigt många ekipage som var ute denna vackra dag. Vet inte exakt antal men ifjol var det 137 ekipage och tror att vi toppade det i år.

Mycket bilprat blev det också i väntan på att alla skulle försöka pricka fem sockerbitar utlagda i slalom med sitt högra framdäck. Till sist tar dagen slut och pärlan backas in på sin vinterförvaring i väntan på våren.





Vi hade en mycket trevlig dag och körde en sträcka på ca 8 mil och en massa frågor och annat påhitt efter vägen.

Utmärkelse från Mormor´s Bod

Jösses, innan jag fick bilden på plats...hahaha...nästan hela min lediga dag gick åt ;).
Fick denna utmärkelse av Mormor´s Bod. Ska försöka mig på att få till 10 saker om mig som kanske inte så många vet om.

1) Jag började jobba vid 16 års ålder som lärling i ett travstall. Där var det 6 dagars arbetsvecka. Jag började 0600 och slutade 1600, utom på torsdagar då det var trav och slutade när alla åkt hem. Jobbade antingen lördag eller söndag på helgen. Tränade, mockade, skötte om dessa vackra djur. Men spelade dock aldrig på travet. Jag gillar hästar, inte travsporten. Slutade där för att börja steka hamburgare med bättre betalt.

2) Rastlös och arbetslös stövlade jag in på sjömansförmedlingen ( det hette så förr, arbetsförmedling för sjömän). Frågade om det fanns något jobb som kock. Jag gillar ju mat och hade ju stekt hamburgare i ca ett halvår. Fick jobb samma dag på en liten båt med en besättning på 6 personer. Stackars sjöbjörnar, alla från Skåne utom en styrman som var från västerås. Jag var utrustad med min kokbok och glatt humör. Men någon utbildning hade jag inte. Sjösjuk dessutom så det förslog. Två månader stod jag ut sen gav jag upp. Funkar inte att laga mat när man mest bara kräks. Fick i alla fall ihop pengar till mitt körkort. Fick även äran att uppleva forna öst-tyskland. Något som satt sina spår i min själ. Att jag som 18-åring kunde handla julklappar till min mamma och mina två syskon, åka taxi och gå på restaurang och äta gott kött med vin till för ynka 100 kronor. Medan jag såg befolkningen stå och köa för en enda liten limpa som skulle räcka en hel vecka. Vad jag skämdes. Inte heller så kul när vi skulle avsegla och jag låg och sov. Väcktes av att en miltär med dragen k-pist drog av mig täcket och sökte igenom hytten efter eventuella gömda flyktingar.

3) Flyttade hemifrån när jag var 17 år. Blev mamma första gången vid 20 års ålder. Ensam mamma då och forsatte med det tills jag var 22 år. Träffade min före detta man då som jag fick 3 barn med. Min ålder vid dom födslarna var 23, 26 och 29 år. Separerade vid en ålder av...jahaja...hur gammal var jag nu? 42 tror jag nog att jag var, eller 41 kanske. Jag minns inte så noga.

4) Har gått en grundkurs i svetsutbildning i min ungdom och hade träslöjd i skolan.

5) Var "sommarbarn" hos släktingar med jordbruk som liten. Det satte sina spår så jag blev själv jordbrukare när jag var runt 30 år. En mindre gård med en mjölkko, en och annan kalv, några får och en del fåglar. Så mina barn har vuxit upp på opastoriserad mjölk och obesiktad kött och ingen av dom har varit allergiska. Ibland har dom velat haft kyckling till middag. Ja, då har någon tupp strukit med. Det kallar jag färskt kött. Dom, barnen, har dessutom fått stå ut med att ha en mamma som alltid varit hemma. Inga hyss har kunnats göras hemma hos oss. Trååååkmamma. Fast dom har fått trolldegat, sockerkaksbaka, dajmkokat m.m. öevr hela köket tills dom lärt sig att mäta, vispa, röra och grädda rätt. Nu kan alla mina barn baka sockerkakor som är sååå goda.

6) Började tidigt med att virka mormorsrutor och sedan har det bara fortsatt. Har försökt att driva ett företag där jag stickade tröjor på maskin. Men jag är på tok för dålig försäljare. Har väldigt svårt att ta betalt och svårare för att marknadsföra mig då jag tycker det låter som skryt. Typiskt kvinnosyndrom har jag fått lärt mig i efterhand. Har i alla fall kvar min stickmaskin men inte så mycket tid över för den. Fast vi har ett särskilt förhållande till varandra. Jag brukar montera upp den, putsa den och stryka med handen lite ömt över den och tänka: En annan dag ska vi jobba ihop.

7) Har haft en stor amerikanare med största orginalmotorn i. Många killar som blev irriterad på den där bruden som körde ifrån dom i trafikljusen. Jaja, man får inte det men nu är det så länge sedan så det är glömt. Nästan då *L*. Gjorde en massa svarta streck på gatan efter bakdäcken, med en väldig massa gummirök därtill. Och alltid två streck. Oj, vad det var kul.

8) Har spelat klarinett i några år när jag gick i skolan. Min mamma uppskattade inte när jag skulle öva. Vi bodde ju i lägenhet. Så det var bara att lägga ner, för grannarnas skull.

9) Är fullkomligt galen i lila. Har haft lila och svart i mitt sovrum så länge jag kan minnas. Utom en period när jag målat väggarna med filmjölk och färgpigment. Målade savann och regnskog med zebra och giraff betandes. Svårt att förklara. Hade bambukäppar i taket med spottlights och en passionsfrukt slingrandes efter mest hela taket.

10) Vill och ska så småningom ta mig till Norge för att jobba. Ska se till att bli sambo först. Med min underbara Anders. Oj vad jag saknar honom, fast han bara är på jobbet *L*. Sen ska jag prova lyckan i vårat grannland. Men har en önskan om att kunna pendla. T ex 10-14 dagars jobb och lika mycket ledigt. Bara att avvakta tills världsekonomin är stabilare. då är det lättare att få jobb och dessutom kunna ställa lite krav.

Inget är som väntans tider

Men det får nog finnas gränser. I alla fall då det gäller...CHOKLAD...hahaha. Jag är tokig i choklad.
Tänk er en kopp mycket gott och spännade thé, en underbar choklad till det, givetvis rumsvarm, en stickning eller en god bok. Det är mumma det...ojojoj...

I väntan på att bytet garn&choklad får jag nog tröstäta min favoritkaka. Den underbara romchokladkakan. Stor efterfrågan har det varit på receptet. Lika bra att jag delar med mig. Men glöm inte att man bara får äta den här kakan med STOR njutning. Och inte varje vecka, endast när man verkligen gjort sig förtjänt av den.

ROMCHOKLADKAKA

Ta ett bakplåtspapper och klipp till en cirkel som täcker både botten och kant i en flat sockerkaksform. Ungen vrids på till 175-180 grader.

Blanda alla torra produkter i en skål:

3 dl strösocker
1 1/2 tsk bakpulver
3-4 msk kakao
2 1/2 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker

Blanda all kladdiga produkter i en liten skål:
150 g smält margarin
2 st ägg
1 1/2 dl hett vatten
ca 1/2 tsk arrakessens

Slå det kladdiga över det torra och rör om till en slät smet, tippa i formen och grädda i ca 50 min.
vänd uppochner på fat, dra av pappret försiktigt och låt svalna riktigt under formen.

Glasyr:
2 dl florsocker
4 msk kakao (el mer om så önskas)
2-3 msk mjukt margarin
arrakessens efter behov och smak, kanske 1/2-1 tsk (provsmaka vettja).
Kan tänkas att det behövs mer eller mindre margarin. För mig blir det olika varje gång.
Rör ihop glasyren slät och smaka av med arraken, bred på kakan när den svalnat helt.

Garnera gärna med spritsade gräddrosor och hallon eller jordgubbar.

Ååååh det är så syndigt gott...

Men hur gick det till?

Hahaha, jag måste vara den mesta korkade när det gäller den cybervärlden. Satt och skulle försöka få till att jag skulle följa lillesyrrans blogg. Men jag fick in mig själv på något konstigt sätt....

Och inte blir jag av med mig heller hur mycket jag än tryckt på alla knappar o tangenter. Jag blir TOOOOOOKIIIIIG.

Har ni sett grabbarna i Tjuren Ferdinand? Jag börjar känna mig så.
Jag sliter mitt hår står på knäna framför den f-annade burken och VRÅÅÅÅÅLAR: STÅNGA MIG!!!!!!!!!!
Snart slänger jag mig på golvet och brister ut i raseriets bittra tårar.
Eller så tänker jag så här: Ääääsch va f-n, låt skiten vara så länge. Det ordnar sig någon annan dag.

Hmm, känns som det senare alternativet är mer JAG nu för tiden. Till skillnad mot när jag var yngre. Just det, YNGRE. Inte ung.



Lite balsam för själen

Och fiskarna i havet

Tystnaden är stor så stor

I alla fall från min sida. Har och är rejält förkyld. Inte sååå mycket förkylning så jag snörvlar hela tiden men en envis hosta och energin? Vart tog den vägen? Jag är helt orkeslös. Fattar inte hur jag ska orka jobba på måndag.
Har varit sjukskriven sedan i onsdags förra veckan. Men nu får det tusan vara nog. Det kryper i kroppen men sen blir det inge mer. Ska försöka få fart på den igen. Kroppen alltså...eller sitter det i knoppen?

Har haft finbesök idag. Min dotter med sin lilla prinsessa har varit och fikat med mig. Romchokladkaka...muuuuummmmssss. Det är något alla borde äta vid minsta tecken på förkylning. Inte för att man blir så mycket bättre men bra mycket trevligare att vara krasslig *L*.
Vi väntar in hösten med spänning, mitt barnbarn och jag, för att få tända lite ljus, kura i soffan med god bok (stickning) utan dåligt samvete för att man "måste" vara ute i det fina vädret. Vi har ju laddat redan som ni ser.

Jag har berikats...igen...

Ojojojoj, nu har det hänt en hel del i min värld. Vette tusan vart jag ska börja...hmm...

Hur som helst så hör jag inte till dom som gräver ner mig så fasligt länge över missöden. Som tur är. Rutan är betald av företaget som orsakade skadan. Fler jobb dyker upp så småningom. Min bil ska vi ställa av tills vidare. Spara till mina barnbarn kanske *L*. Vem vet? Inte jag just nu i alla fall.
Känns som om jag har en del personer att svara till här i min blogg. Ska ta itu med det under veckan. Bara haft en formsvacka som vände i fredags. Varför? Jag kommer till det snart, jag sparar alltså det bästa till sist.

Tog en tur till havet i söndags med hundarna och "underbara" Anders. Han valde naturligtvis att vara fotograf så jag har inga bevis på att han var med *L*.


Så här såg vi Sundsvalls stad några mil söderut vid trevlig kustremsa. Populärt utflyktsmål för många, fast inte just där vi var och gick. Finns en restaurang som är berömd för sina siksmörgåsar i närheten.




Som tur är går det bra att zooma lite.









Fann en hel del av guldbär också. Jo, dom är sin vikt värda i guld när det gäller c-vitaminhalten. Har lite kvar sen ifjol men bra att fylla på förrådet. Tänkte hundarna skulle få var sitt bär varje dag under vintern. Det täcker dagsbehovet av c-vitaminer mer än väl med ett enda ynka bär. Lite sura i smaken och luktar riktigt gott.


Några härliga bilder på mina vildar blev det också. Tror dom får tala för sig själva.

Men nu till det bästa av allt...får jag presentera FABIAN:

Jomenvisst, i fredags blev jag stolt farmor till denna guldklimp. Helt underbart. En härlig liten prins. Så nu har jag 2 underbara barnbarn. Åååh, vad dom är goa. Nu längtar jag till onsdag när jag ska få se klimpen igen.

Nu får det vara nog

Vilken nedrans skitvecka det har varit. Började förra veckan. Underbara Anders skulle åka till jobbet på morgonen och jag var ute med hundarna på morgonrundan. Jag hör ett klonk-ljud men tänkte inte så himla mycket på det mer än att jag trodde Anders släppte på handbromsen. Den sitter ju på golvet på dessa gamla amerikanare, så det blir gärna ett speciellt ljud då.
Fick ett sms av honom senare på dagen. Han hade naturligtvis kört in i bilen bredvid. Repat och bucklat lite på bakdörren och skärmen på sin bil.
Den andra bilen? Jo den tillhör min balkonggranne. En kille som Anders känner sedan flera år tillbaka. Och det är ju även den en amerikanare. Så anders ringde till honom och talade om vad som skett. Tur i allt är att det tog endast på kofångaren på den bilen. Det är ju som tur är gedigen plåt i dessa gamla bilar, inge fjollplast som i dagens bilar. Bara att gnugga bort färgen från Anders bil. Puh, vad skönt.

Därefter fick jag samtal från det assistansföretag som jag skulle ha blivit anställt hos. Just det...skulle blivit. Brukaren har fått något fnatt och blivit oense med företaget och vägrar ha med dom att göra. Brukarens anhöriga skulle försöka få henne att ta sitt förnuft till fånga under helgen. Får besked på måndag morgon. Det blir inget jobb.
Jag blev jättearg på den stackars karln från företaget som ringde och lyckades gorma: Att vilken jävla tur jag inte hann ta tjänstledigt i 3 månader. Då har ja ju för fan blivit utan lön. Skulle ni betalat mina räkningar?
Sen sansade jag mig lite och bad honom förstå min frusteration, vilket han gjorde. Så jag blir kvar ett tag till, tills något annat dyker upp...om jag vågar prova något mer vill säga.

Min bil har läckt in vatten i framrutan. Så min underbara bilkunnig Anders skulle fixa det i helgen. Det var bara att ta bort listen och lägga silikon där och sedan tillbaka med listen. Enkelt, eller hur?
Men se, det ville inte bilen. Rutan sprack på passagerarsidan en bra bit...sucka...
Just nu när min plånbok var för tunn för någon självrisk. Får hoppas att det löser sig nästa månad.

Nu borde det räcka tycker man ju...men...icke.

Var ledigt hela måndagen så jag var aldrig i närheten av parkeringen. I väntan på min bil´s rutlagning så ska jag ha Anders volvo. Fint. Den är trygg och bra. Men som sagt, jag var aldrig i närheten av bilen under gårdagen.
Så när Anders kommer till mig efter sitt jobb så ser han att bakrutan är helt söndersprucken. Jag går också ut för att titta. Mycket riktigt, det var som mjölk över hela rutan.
Vem har haft sönder den utan att gått in i bilen och stulit stereon?
Jag ser mig omkring och ser att dom röjt med röjsåg efter gångvägen bredvid parkeringen.
Just det, ingen annan förklaring än att det flugit en sten på rutan.
Synd bara att ingen sett det hela och hört av sig, för jag vill verkligen inte tro att den som kört röjsågen skitit i att höra av sig. För i så fall är det dålig stil.

Så hela denna förmiddag har gått åt till att få tag i berörda chefer på det stället som har haft röjningen där. Lyckades till slut att hitta rätt. Men vid det laget var jag så uppretade att jag hade väldigt, väldigt svårt att vara artig och snäll. Tror det gick så där, jag skämde nog inte ut mig helt i alla fall. Bara att hoppas att dom nu står för allting. För det är ju faktiskt en allmän parkering bilen stått på.

Men nu får det faktiskt vara helt nog. Blir det mer skit tror jag att jag får ett sammanbrott.

Färdigställt och nytt projekt

Åter till ett normalt sinnestillstånd och normal vardag. Vilket innebär jobba, äta, jobba, sova, jobba och åter jobba. Jag behöver i alla fall inte fundera på vad jag ska göra med all fritid. För då sover jag mest *L*.
Fast inte på lunchen, då har jag min lunchstickning. Jupp, jag stickar på lunchen efter maten. En del dricker kaffe, en del sover och en del röker, jag stickar. Lunchprojektet består av en härva egenfärgat garn som jag tänker mig i någon slags rutstickning. Svårt att förklara men väldigt enkel att sticka, jag behöver inte tänka ett dugg bara låta fingrarna löpa.








Har även gjort klara mina "krokodilsockar" efter alla sjaluppehåll. Har svårt att färdigställa vissa saker ibland.







Men nu kan jag hålla mig varm om fossingar små. Nåja, fossingar i alla fall, små vette gröne.

Undrar just vad jag ska greja med hemmavid nu då? Kanske jag ska ta och göra klart mina jättestora mormorsrutor? Har tänkt mig några mindre filtar av dom. Närmare bestämt tre stycken. En är det nog lite brått med...hmm...bäst att bänka sig i bästa fåtöljen och TVn, såg att det ska vara en film i normal tid. Den börjar kl 20.00 och slutar till 22.00. Då brukar John Blund komma och prata en massa med mig, om fårräkning och något pulver. För börjar filmerna 21.00 så somnar jag alltid, eller nästan alltid ifrån slutet.